Inventera din BizTalk-miljö innan du räknar

Vad beta-versionen gör

Beta-versionen läser grundläggande WMI/CIM-antal för applikationer, orkestreringar, portar, pipelines, maps och schemas, och skriver en lokal HTML-rapport. Den ger ännu inte komplexitetsband, beroendegraf eller spårningsanalys.

• Antal per artefakttyp som startpunkt för inventeringen.
• Varningar när en WMI-klass inte kan läsas.
• En HTML-rapport som stannar på den lokala maskinen.

Så läser ni resultatet

Scriptet frågar åtta dokumenterade klasser i namnrymden root\MicrosoftBizTalkServer med Get-CimInstance. Resultatet är bara antal: applikationer, orkestreringar, send- och receive-portar, receive locations, pipelines, maps och schemas. Ett högt antal visar inventeringens storlek men säger inget säkert om korrelation, egen kod, EDI-avtal eller beroenden.

Varje klassfel skrivs som en varning och ger noll i rapporten. Tolka därför inte noll som "saknas" förrän körningen är fri från varningar. Det är särskilt viktigt vid fjärrkörning med -ComputerName, där behörighet och CIM-åtkomst kan skilja sig från en lokal körning.

Vad det aldrig kommer att göra

De här tre egenskaperna är villkor för att scriptet ska gå att köra i en reglerad miljö, och de är avsiktligt begränsande:

• Läsbehörighet räcker. Ingen BizTalk-databas skrivs till, någonsin.
• Ingen extern uppladdning. Rapporten skrivs till den lokala sökväg ni anger.
• Ingen telemetri. Scriptet skickar inget till oss, varken vid körning eller efteråt.

Begränsningar i denna beta

Filen är öppen för granskning men inte kodsignerad. Läs källan innan körning och använd en uttrycklig lokal -OutputPath. Betan läser inte bindings, assemblies, spårningsdata, meddelandevolym eller beroendegrafer och ger därför inget komplexitetsband. Använd kalkylatorn separat om ni vill pröva ett grovt intervall.